Plötsligt så händer det.... från att det inte fanns tillstymmelse till balans och man tänkte att hon kommer aldrig våga släppa taget så helt plötsligt cyklar hon själv. Det var några turer i höstas och tidigt i våras då man försökte förklara det här med att balansera från sida till sida men det gick inte att släppa en sekund utan att hon helt tappade balansen....kändes konstigt då hon alltid haft extremt bra balans och aldrig varit den som ramlat. Från de första stegen så har hon låtit bli att ramla...vilket även resulterat i att när hon väl trillat så har hon tagit det som ett större nederlag än vad många andra barn gör och därmed blivit lite försiktig av sig...
Hur som helst när det nu gäller det här med att cykla så tog Johan en timme i parken och kämpade på tills det lossnade och han kunde släppa taget korta stunder. Dagen efter blev det min runda i parken och då såg jag till att bara hålla fast i hennes jacka och stabilisera upp när det vinglade för mycket. Därefter har det gått som på en räls och nu kan hon i princip starta och stanna själv även om det i kväll blev ett litet besök i en lerhög....
Vi är nu bägge laddade för morgondagens premiärcykeltur till skolan!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar